Jag hatar Facebook!

Ibland funderar jag verkligen på att bara lägga ner skiten. Enda anledningen till att jag inte gör det är att jag sedan i sommar är i ständig mailkontakt med en vän från Kuopio (men jag har andra mailadresser, det har jag ju..). Och för att hålla reda på folk lite. Men är det värt det? Jag vet inte hur många personer jag har "ignorerat" eller vad det heter, alltså att vad de skriver inte kommer upp på min förstasida. För vad de skriver är liksom "nu har jag vaknat" eller "ska fara till skolan". Vad människor gör är för mig kiinnostus nolla så kunde de inte försöka skriva något lite intressantare ens. Annat på FB som jag tappar nerverna på:
- skryt över hur mycket man tränar. "Sprang just 10 km, gud så skönt". Vem bryr sig???
- skryt över hur mycket man "festar" (att sitta i vardagsrummet med 5 polare och dricka öl är inte fest)
- folk som postar nyheter. Husis kan jag läsa själv liksom.
- folk som gillar precis allt. Speciellt folk som gillar emogrejer som "i'm done trying, fuck you fuck you fuck you".
- folk som hintar och bara hoppas att någon de är sur på ska ta åt sig men inte vågar säga det direkt. Cry me a river, build a bridge and get over it.
- att upptäcka att nån jävel har lagt upp bilder där jag ser ut som en gris. Och taggar dem! Varför varför varför?

Och måste man uppdatera 5 gånger om dagen? Jag ska inte påstå att mina egna små berättelser är mycket roligare men jag lovar att aldrig berätta vad jag äter till frukost.

Samuel i Dexter

När jag och min syster började kolla på Dexter i sommar sa hon plötsligt en gång "Samuel" när Desmond Harrington var i bild. Jag sa att jag visste att det var nån han liknade! Min före detta studiehandledare! Jag vet inte. Kanske det bara är vi som ser det?
Jag är glad att han får vara med. Dock måste likheten ha kommit med åldern för jag läste att han var med i Ghost ship också. Jag minns att vi såg den i högstadiet men jag har inget minne av att Samuel skulle ha haft en skådiskarriär redan då.

En dag!

Magaad imorgon ska jag se den nya Harry!!! Jag är så förväntantsfull att jag tror jag spricker. The end of an era.

Idag vågade jag inte gå och redigera några uppsatssidor för att jag var rädd för att fastna i ÅA-labyrinten. Nåväl. Igår hade jag dåligt samvete över att slösa papper. Jag printade över 50 sidor och använde säkert upp universitetes tryckfärg. Hur gör magistrar när de måste få ut sin gradu? Går dom till ett tryckeri? Sen gick jag hem och firade med att se tre GG-avsnitt i rad. För att jag kunde (och för att jag inte hade sett dem innan). Jag får nog erkänna att den serien blir bättre och bättre sedan säsongen började även om det fortfarande finns saker som bara kommer från ingenstans and make no sense. Och Trollessa, jag väntar fortfarande på att hon ska få sparken. Något som alltid varit, och fortfarande är, skitbra är Dexter. Jag ska mysa med min favoritseriemördare nu (och SAMUEL).

Jag har födelsedag idag

Gomoron gomoron! (ni känner väl igen hälsningsfrasen från TG? Som efterföljs av att bunta lite papper och nåjaaa!)
Två saker.
I vanliga fall skulle jag inte bry mig, men i år tycker jag det är väldigt viktigt att min vän Johu vinner det här. Årets lucia har kort hår. Hon är den coolaste personen jag känner. Jag känner mig som en tråkig tant bredvid henne! Idag sa hon att jag skulle äta lite kaka.

Jag fyller alltså 20 idag och firar (man kan inte fira på en söndag) med att dejta tvättmaskinen. Jag tvättade just utan vatten. Alltså jag tog ut tvätten och förstod för allt i världen inte hur den kunde vara torr! och smutsig! Så jag kastade in den igen. Så tumlade den runt i fem minuter innan jag tänkte att fan, kanske jag provar att vrida på kranarna. Jag hade gjort det redan men det var för att jag trodde att den som tvättade innan hade vridit tillbaka dem och jag aldrig kommer ihåg vart de pekar när de är öppna. Jag resonerade på nåt sätt så att om sladdarna vibrerar så måste de ju vara öppna. Dagens största missbedömning. Så vred jag tillbaka dem och hörde hur vattnet forsade in i maskinen och min tvätt rullade runt, som den ska, och den blev blöt när den gjorde det.

Hur länge det tog för mig att lista ut det? En halvtimme. Hur gammal jag är? 20. Voi dorka.

ÅA kan ju dra åt helvete!: andra delen

Kom just hem från en helt horribel tent. Alltså en sån som man inte har hunnit läsa på så man väljer den fråga som ger största möjlighet till att fantisera. Fantiserat har jag gjort en hel del får man säga. Nåväl. Om 3 veckor kör jag resten av böckerna (jag fick inte tag på dem innan) och det bästa är att professorn inte orkar hitta på nya frågor.

Jag har ätit omelett som jag gjort själv för första gången i mitt liv! Den var god. Jag är inte så bra på att laga mat men jag utvecklas.
Ikväll skriver jag färdigt en åttonde sidan i min uppsats (skriver om medierapporteringen i de finska dagstidningarna om Israel-Palestinakonflikten under tiden maj-juni 2010, superintressant eftersom alla tidningar hatar Israel). På fredag är jag klar.

ÅA kan ju dra åt helvete!

Att jag skulle sitta på någon metodikkurs idag. Att jag skulle ha tid med att "lära mig hur det känns att fylla i en enkät". Fy fan för att ÅA hela tiden planerar in onödiga kurser åt mig.
Om jag råkade glömma att skriva in mig på närvarolistan? Om jag, när de andra barnen begav sig till nån datorklass föra att skriva uppsats om sig själva, såg min chans och smet ut?
Guilty.

Nu ska jag gå till stan men jag vet inte hur jag ska orka (400 meter).

Jag har halkat färdigt nu

Och jag hamnade inte ens i skogen! I förrgår vaknade jag och Ida okristligt tidigt och körde iväg i mörkret. Jävla vitun andra skedet. När vi kom fram till halkbanan var det såklart ingen där. De droppade in så småningom. En bonde körde in på parkeringen. "Det ser man direkt på bilen", sa jag. "Det hör man redan på motorn", sa Ida. Sant.
Största delen av tiden spenderades med att sitta i kö. Åt pätkis och lyssnade på radio. Fick mycket beröm av läraren, "toppen! Precis som jag själv skulle ha gjort! Bra parering! Fortsätt så!" för mitt halkande och slirande och sladdande. ABS-bromsarna är suveräna så jag körde inte ens på dockan.

Nog om det. Nu har jag permanent (höll på skriva permanentat) körkort bara jag kommer ihåg att kasta in pappren till polisen. Måste jag halka en gång till när jag fyller 70?
(Varför har man inte II skedet i Sverige? Kör de så bra att det räcker med första? Enda skedet?)

"it kan ja skriv utan sean banan"

Hallå där kött och blåbär. Jag heter Ida och det här är mitt andra gästblogginlägg i mitt liv. 

Jag är just nu hos Serne, i min gamla lägenhet i den bästa av städer. Det är nästan lite finare här nu. Det är fint med lite möbler tycker jag. Mysigt. 

Vi ska på andra skedet i bilskolan imorgon. Halkbana och teori. Jag är så rädd för halkbanan att jag har grava svårigheter med att veta hur jag skall bete mig. Teorin hoppas jag mig kunna (halv)sova igenom. Vi har laddat upp med en trip till Gamla Vasa, hamburgare och PÄTKIS. För man får väl leva lite onyttigare när man är hemma på två veckors loma från ett land utan pätkis och Hesburgare? Säg jå. 

 Sen mot kvällen skall jag träffa Jossan, som är en av alla hundra jag inte sett sedan jag drog iväg till sydligare breddgrader en dag i somras. Det var en konstig dag. Brevbäraren kom och gav mig min sista dos post i handen precis innan pappa startade bilen på gården. I den dosen post fanns det viktigaste av allt - mitt hyreskontrakt. 

Jag vet inte varför jag skriver alla saker ibland. De bara bor i mitt huvud. Som Sean Banan, min nya pajas-idol. 

Och jo förresten, på fredag skall jag på humorgala i Kåomåsan! Det tycker jag ni också skall. Ni lär inte ångra er. 

Nåjå, nu ska vi väl börja sova för att minska risken att köra till skogs. 

Puss puss, jag lovar jag ringer dig! 

Med vänlig hälsning, 

Ida

Simon's cat

Skrattade för mig själv i bokhandeln när jag såg den här. Köpte den. Har aldrig haft så roligt!

Kekkonen på Hawaii

Usch idag steg jag upp alldeles för tidigt (jag vet inte varför jag inte somnar förrän runt 4 längre, men jag ska vända det) och begav mig till uni. Där stirrade jag inte så mycket idag utan skrev mycket och ritade lamor. Proffessorn är ju ganska rolig. Inte stand-uprolig utan det är mer hans ordval som är roliga. Idag berättade han att "Kekkonen klättrade i palmer på Hawaii och Ahti Karjalainen stod nedanför och såg lika asberusad ut som han alltid var". Inte så roligt för någon som inte var där kanske, väldigt roligt för mig. Vilken bild liksom!